GULLSPÅNG OM GULLSPÅNG

Här hittar du en kulturrik bygd nära till vatten och storslagen natur. Låt dig inspireras och upplev det som vårt vackra område erbjuder – allt från en lugn stund vid ett porlande vattendrag till mer fartfyllda aktiviteter.

 

Läs mer på Gullspångs kommuns turistsida eller kommunsida

lINN OM GULLSPÅNG

Linn
Linn Hansén
Poet

Foto: Johannes Samuelsson

Gullspångsmodellen hade mycket annat ett kulturstrategiskt motiverat uppdrag med poesikollektivet G=T=B=R=G 2010 – 2012 finansierat av Västra Götalandsregionens kulturnämnd där Linn Hansén var med.

Linn skriver våren 2009 (utdrag):

 

Som vad, sa de.

Som Gullspång, sa de sen.

Den lilla kommunen ska vara det vackraste man sett och ta sig samman.

Den ska göra insatser och bli belönad.

Den lilla kommunen ska reagera på orättvisor och vara rättvis.

 

Man säger: Var det bra. Lite kallt? Ja. Nej. Lite.

Vi hade blivit ökända. Alla grät och ingen hade något att göra.

 

Man säger: Hur började det. Varför. Vart ska det sluta. En vit fläck. En grå fläck. Nej en vit fläck. Diskomusik och tråkiga tavlor.

O p e r o r. Jag tror att man kan trycka en gång till. Jag vet inte om det är korrekt men det är alltså dans. Man vinkar när man hör sitt namn. Kinga, Hans, Klas. Gun, Kerstin, Roland. Det var alltså en personlig ingång.

 

Strax efter jordbruk och bofasthet kom det första offentliga konstverket. Det går att stå mitt i kommunen som en egen varsam kraft.

 

Man säger: Får man sitta var man vill.

Nej det får man inte. Ja det får man. Ja det gör jag. Har alla lappar. Nej. Ja. Fungerar filmen.

Fungerar kameran. Vem vill ha nötter. Vem är Bengtsson. Vem är Andersson.

Vem är Bengtzing. Är det här ungdomligt. Nej. Ja. I ditt vardagsrum. Skulle du vilja ha henne i ditt vardagsrum. Nej. Ja.

Om förutsättningarna var de rätta.

 

När kommuner växer sig större blir de svårare att förflytta, tvätta, stimulera.

För Gullspång kom aldrig en dag efter en annan dag. Gullspång sa aldrig nej.

Nej betydde ingenting för Gullspång.

 

Man säger: Vad är kultur. Det frågar alla. Idrott är kultur står det nu. Man vill ju jämt ha mer pengar men vi kan ju alltid prata. Är någon bra på lapptäcke. Ja du är bra.

 

Man säger: Jag ska forsa på. För nu är det, nu går jag vidare. Jag får nästan prioritera. Jag är så förtjust själv i att prata om mig och Annika.

Kultur skapar m e n i n g o c h s a m m a n h a n g

 

Allt Gullspång ville var att vila. Medan Amerika alltid längtat till Europa har Gullspång bara längtat till sig själv.

BOKEN OM GULLSPÅNG

I boken skriver David och Staffan så här:

”Gullspång är en spännande plats. Själv kommer jag från Skövde, som ligger åtta, tio mil därifrån. Så jag rörde mig ändå i Västra Götaland. Eller: i Skaraborg och Västergötland. Men också Värmland. Värmland sträcker sig in i Gullspångs kommun.

 

År 2018 hade Gullspångs kommun 5 272 invånare, vilket placerar kommunen i storleksordning på plats 274 av Sveriges 290 kommuner. Kommunen har tre tätorter: Gullspång (1 568 invånare), Hova (1 254 invånare) och Otterbäcken (686 invånare) samt två småorter. Bostadspriserna är runt en tolftedel av vad hus kostar i Stockholm.

 

Kommunen ligger alltså i nordöstra Västra Götaland och gränsar till Örebro och Värmlands län med cirka 60 kilometer till Skövde, 90 kilometer till Örebro och 100 till Karlstad. E20:an passerar Hova och riksväg 26 Gullspång. Kinnekullebanan stannar i Hova och Gårdsjö. Bygg och industri är de största branscherna och kommunen är den största arbetsgivaren.

 

Gullspångs kommun har minskat i befolkning sedan slutet på 1800-talet. Under samma period har till exempel Göteborg nästan sexfaldigat sin befolkning. Kommunen har högst sjukfrånvaro i Västra Götalandsregionen.

 

År 2010 anlitades konsulter för att se på kommunen. Den bild som många har att kommunen ligger i mitten mellan Oslo, Stockholm och Göteborg (mellan 20 och 32 mil) beskrevs av konsulterna som att: ”You are in the middle – but in the middle of nowhere”. Kommunstyrelsens ordförande beskrev även det mentala avståndet till regionens centralort Göteborg som att ”när folk bokar möte från Göteborg i Gullspång sover de över, vi åker över dagen”.

 

Det finns ett starkt föreningsliv där några invånare är med i över tio föreningar. Bland besöksmålen finns bland annat Hova Riddarvecka, Gullspångslaxen och Ribbingsfors herrgård.

 

När jag kom till kommunen fick jag mig många berättelser till livs. Förr jagade man rovdjur här genom att sätta upp pinnar i marken och driva djuren in i nån slags fälla. På denna lilla landbit mellan sjön Skagern och Vättern jagade man varg och björn.

 

Jag fick höra många såna historier. Det är skogsmark. Tiveden. Starka berättelser. Jag blev mer och mer intresserad av platsen. Och bestämde mig för att göra – jag vet inte hur det kom sig – en konsthall. För det hade de aldrig haft någon. På så sätt växte det lilla konstverket i den fula innergården till en konsthall.

 

Kommunen hade ju sagt att de ville sättas på kartan. De hade just formulerat sin första kulturplan i modern tid. Svenska Dagbladet hade nyligen skrivit om Gullspång som en av de kommuner i landet som satsar minst på kultur. Gullspång var en vit fläck på kulturkartan. Nu ville man ändra på det. Västra Götalandsregionen hade också, som de sa, ”strösslat pengar” på platser som de identifierat som vita fläckar. De hade strösslat också över Gullspång.

 

Därför gör vi en konsthall, tänkte jag. För att tvätta bort det där vita. Jag plockade ihop olika grejer. Och jämförde med framgångsrika platser. På den tiden öppnade Moderna museet en ny utställning varje månad. ”Då öppnar vi också en ny utställning varje månad”, sa jag.

 

I Stockholm finns en konsthall som heter Konsthall C. I Gullspång är träindustrin stark, inte minst tillverkning av plywood. Därför kallade jag konsthallen ”Trä”. Liksom ”ett, två, trä” på västgötska. Plywood är ett viktigt samtidskonst-material.

 

Moderna Museets berömda logga är textad av konstnären Robert Rauschenberg. Vi behövde något liknande. Författaren till Röde orm, Frans G. Bengtsson, levde några år i slutet av sitt liv i Gullspång. Jag skaffade fram Frans G. Bengtssons handskrifter och digitaliserade hans handstil med hjälp av min vän och konstnärskollega På Bylund. På så sätt fick vi en logga till vår konsthall textad av Frans G. Bengtsson.”